Vald, storvald och stadgar

Vad norsk lag säger om vald och storvald, vilka rättigheter markägaren behåller i valdet och vad som måste stå i stadgarna eftersom lagen inte säger det.

En vanlig konflikt i ett vald är att jägare tar sig friheter på mark de inte äger. Lagen säger mycket om valdets kontakter med kommunen, men lite om förhållandet mellan markägarna och jägarna. Det som inte står i lagen måste stå i stadgarna eller i ett avtal. Annars är det inte avgjort.

I korthet

• Ett vald är ett område som kommunen har godkänt för jakt på älg, kronhjort eller rådjur (hjortviltföreskriften § 2). Det är en areal, inte en organisation.
• Markägaren har fortfarande jakträtten på sin mark (viltressursloven § 33). Att vara med i ett vald flyttar den inte över till valdet eller jaktlaget.
• Lagen reglerar förhållandet mellan valdet och kommunen: valdansvarig, ansökan, fällningstillstånd och rapportering.
• Vem som jagar var, hur djuren fördelas och hur pengarna delas står inte i lagen. Det måste stå i stadgarna eller i ett avtal.
• Storvald är inget begrepp i lagen. Ordet används om stora vald med många fastigheter och om flera vald som samarbetar om en beståndsplan.

Det lagen bestämmer, och det ni måste bestämma

Vad lagen säger om valdet

Reglerna finns i hjortviltföreskriften, som fortsätter att gälla under viltressursloven.

• Valdet är en areal. Det är ett område som kommunen har godkänt för jakt på hjortvilt (§ 2). Ett jaktfält är ett mindre område inom valdet som jakträttshavarna själva har avgränsat. Jakträttshavare är den som har jakträtt på en fastighet, och det är markägaren om inget annat har bestämts.
• Sammanhängande och tillräckligt stort. Valdet ska vara sammanhängande och ha minst så mycket räknebar areal som minimiarealen (§ 9).
• Valdansvarig. Jakträttshavarna ska utse en valdansvarig som företräder valdet mot kommunen (§ 9). Föreskriften säger inte hur personen väljs eller vad den får bestämma internt.
• Ansökan senast 1 maj. Ansökan ska ha karta, lista över fastigheterna och underskrift från den som företräder varje fastighet (§ 10).
• Fällningstillståndet gäller hela valdet. Kommunen skickar det till valdansvarig senast 15 juni (§ 18).
• Utträde senast 1 april. En jakträttshavare som vill ta ut fastigheten ur valdet meddelar det skriftligt till valdansvarig med kopia till kommunen (§ 11).
• Oklara rättigheter. Kommunen kan återkalla godkännandet och kräva en ny ansökan om det är oklart vem som har rättigheterna i valdet (§ 11).
• Rapportering inom 14 dagar. Valdansvarig rapporterar fällningsresultatet till kommunen inom 14 dagar efter avslutad jakt (§ 32).
• Fellingsavgift. Kommunens fellingsavgift för älg och kronhjort gäller för valdet (föreskriften om viltfonder och fellingsavgift § 6).

Storvald

Storvald är inget begrepp i lagen. Ordet används om två saker:

• Ett stort vald med många fastigheter, ofta delat i jaktfält med var sitt jaktlag. För kommunen är det ett vald med en valdansvarig.
• Flera vald som samarbetar i ett bestandsplanområde, ett område med gemensam beståndsplan. Det måste ha minst 20 gånger minimiarealen och en egen representant mot kommunen (hjortviltföreskriften § 12).

Ett bestandsplanområde kan söka om en beståndsplan för älg eller kronhjort för högst fem år. Planen ska beskriva hur djuren fördelas på valden varje år (§ 15). Det är ett av få ställen där lagen kräver att fördelningen skrivs ner. Ska ett vald använda sina djur i ett annat vald i området krävs ett skriftligt avtal om gemensam jakt (§ 19).

Lagen säger inte hur ett storvald ska organiseras. Många är en förening med stadgar. Det finns ingen särskild lag för vald eller för föreningar i Norge, så det är stadgarna som gäller mellan medlemmarna. Är storvaldet organiserat som ett kooperativ eller ett aktiebolag gäller även den norska lagen för den formen.

Markägarens rättigheter i valdet

• Jakträtten stannar på fastigheten. Markägaren har ensamrätt till jakt på sin mark (viltressursloven § 33). Underskriften på valdansökan gör fastigheten till en del av valdet mot kommunen. Vem som får jaga där avgör markägaren, genom stadgarna eller ett avtal.
• Tio år i taget. Arrenderar valdet, föreningen eller ett jaktlag jakträtten av markägaren får den inte skiljas från fastigheten längre än tio år i taget (§ 35).
• Ingen andrahandsupplåtelse utan samtycke. Den som arrenderar jakträtten får inte upplåta den vidare utan markägarens samtycke (§ 35).
• Markägaren kan be att få se jägaravgiften. Jägaren ska ha med sig bevis på betald jägaravgift och visa det för markägaren, eller någon som företräder markägaren, på begäran (§ 16).
• Markägaren bestämmer över fastigheten i övrigt. Jakträtten är en rätt att jaga. Den ger inte självklart rätt att sätta upp torn och pass, röja skjutgator eller använda stugor och vägar. Det måste markägaren gå med på.
• Olagligt fällt vilt. Hjortvilt som fällts olagligt tillhör kommunen. Har någon annan fällt djuret olagligt under jakttiden kan kommunen överlåta djuret eller värdet till den jaktberättigade, mot avdrag på fällningskvoten (§ 51).

När jägare tar sig friheter

• Jakt på mark de inte har fått. Fällningstillståndet gäller i hela valdet, men det betyder inte att alla i valdet får jaga på varje fastighet. Vem som jagar var följer av stadgarna och avtalen. Den som bryter mot markägarens ensamrätt kan straffas med böter (viltressursloven § 60).
• Gäster och vidareförsäljning. Ett jaktlag som har arrenderat jakt får inte sälja eller upplåta den vidare utan markägarens samtycke (§ 35). Om jaktlaget får ta med gäster bör avtalet säga.
• Torn, skjutgator och körning. Kom överens i förväg om vad som är tillåtet. Föreskriften tillåter att fälld älg, kronhjort och vildsvin körs ut med motorfordon på barmark (föreskriften om motorfordon i utmark § 2). Markägaren kan ändå förbjuda eller begränsa motortrafik på sin fastighet (motorferdselloven § 10).
• Fel djur eller för många. Jakt på älg, kronhjort och rådjur kräver fällningstillstånd (viltressursloven § 42). Ett djur som tillståndet inte täcker är olagligt fällt, och det kan ge böter eller fängelse (§ 60). Kommunen äger djuret, och har den jaktberättigade fällt det räknas det ändå av från kvoten (§ 51). Avtalet bör säga vem som står för förlusten.
• Rapporterar inte. Valdansvarig har 14 dagar på sig (hjortviltföreskriften § 32). Saknas rapporteringen kan kommunen neka eller återkalla en beståndsplan (§ 34). Ge jaktlagen en kortare tidsfrist i stadgarna.
• Skada för den som brukar marken. Har markägaren gett jakträtten till någon annan än den som brukar marken, till exempel en arrendator, ansvarar markägaren också för skada som jakten orsakar brukaren (viltressursloven § 35). Avtalet bör säga att jaktlaget står för skada det själv har orsakat.

Det här bör stå i stadgarna

• Vilka som är med: fastigheterna med gårds- och brukningsnummer och räknebar areal för var och en, hur en ny fastighet tas in och hur en fastighet går ut, med tidsfrister som passar med 1 april.
• Vem som bestämmer: årsmöte och styrelse, vem som är valdansvarig och hur personen väljs, röster per fastighet eller efter areal, och hur stor majoritet som krävs för att ändra stadgarna.
• Vem som jagar var: jaktfält och gränser, vilka jaktlag som använder dem, om markägarna själva går först, och regler för gäster.
• Fördelning av djur: hur fällningstillstånden fördelas på jaktfält eller jaktlag, och vad som händer med djur som inte fälls.
• Pengar: arrendeavgift eller fällavgift, vem som betalar fellingsavgiften, och hur intäkter och kostnader delas mellan markägarna. Många delar efter varje fastighets andel av den räknebara arealen.
• Kött: vem som får köttet, och om markägarna får en andel.
• Regler för jakten: hund, motortrafik, torn och pass, skjutgator, åtel, stugor, vägar och bommar.
• Eftersök: vem som ställer godkänd eftersökshund, och vem som står för kostnaderna.
• Rapportering: interna tidsfrister så att valdansvarig hinner med 14-dagarsfristen, och registrering av sedda älgar och kronhjortar.
• Brott mot reglerna: vad som händer vid felskjutning, jakt utanför fältet eller andra regelbrott, och vem som betalar.
• Tvister och upplösning: hur oenighet löses, och vad som händer med valdet om föreningen löses upp.

När markägarna inte kommer överens

• Gå ur valdet. Föreskriften säger hur en fastighet anmäls ut mot kommunen (hjortviltföreskriften § 11). Om markägaren är bunden mot de andra, till exempel av ett arrendeavtal som löper i flera år, avgörs av stadgarna och avtalet.
• Jordskifteretten. Den som äger fast egendom eller har en rätt knuten till den kan väcka talan vid den norska jordskifteretten (jordskiftelova § 1-5). Domstolen kan ge eller ändra regler för samnyttjande mellan fastigheter och begränsa var en nyttjanderätt får utövas (§ 3-8). Den kan också bilda en förening och fastställa dess stadgar (§ 3-10). Villkoret är att minst en fastighet är svår att använda på ett ändamålsenligt sätt (§ 3-2). Har domstolen bestämt något om jakträtten gäller det före tioårsregeln och regeln om att den som brukar fastigheten har jakträtten (viltressursloven § 35).

Läs också Jaktarrende: avtal och uppgörelse och Markägarens rättigheter.

Källor

• Viltressursloven, lag 20 juni 2025 nr 102, §§ 16, 33, 35, 42, 51 och 60
• Forskrift om forvaltning av hjortevilt (hjortviltföreskriften), 8 januari 2016 nr 12, §§ 2, 9, 10, 11, 12, 15, 18, 19, 32 och 34
• Forskrift om kommunale og fylkeskommunale viltfond og fellingsavgift for elg og hjort, 15 maj 2011 nr 537, § 6
• Jordskiftelova, lag 21 juni 2013 nr 100, §§ 1-5, 3-2, 3-8 och 3-10
• Motorferdselloven, lag 10 juni 1977 nr 82, § 10
• Forskrift for bruk av motorkjøretøyer i utmark og på islagte vassdrag, 15 maj 1988 nr 356, § 2

Sidan är en översikt och inte juridisk rådgivning. Vid tvekan gäller lagtexten. Kontrollerad mot Lovdata den 3 november 2026.