Dalripa och fjällripa

Lagopus lagopus / Lagopus mutaFågel

Om dalripa och fjällripajakt

Ripjakt betyder fjäll, hund och vidsträckt utsikt. Hunden söker brett, tar stånd, och du går in och reser fågeln. Så har det varit i hundratals år.

Stående fågelhund är det vanligaste, antingen engelsk setter, pointer eller vorsteh. Hunden täcker stora ytor och använder vinden för att fånga upp fåglarnas vittring. När den tar stånd sitter det fågel framför.

De första veckorna efter den 10 september är ofta bäst. Kullarna håller fortfarande ihop och fåglarna är unga. Senare på hösten blir jakten svårare eftersom fåglarna är skyggare och trycker hårdare.

Hagelgevär i kaliber 12 eller 20 med hagel i storlek 3–5 är standard. Många föredrar kaliber 20 för att spara vikt i krävande fjällterräng.

Jakttid

10 sep – 28/29 feb

Många jaktmarker stänger ripjakten tidigt (december eller januari) utifrån lokala beståndsbedömningar. Kolla alltid med markägaren eller jakträttsinnehavaren.

Vikt

Dalripa: 400–700 g, fjällripa: 400–600 g

Utbredning

Dalripan finns i fjällbjörkskog och på vidder från Agder i söder till Finnmark i norr. Fjällripan håller till högre upp, i stenskravel och på kalfjäll. De tätaste bestånden finns i Troms, Finnmark och Trøndelag.

Terräng

Ripmarkerna varierar från fjällbjörkskog och videsnår (dalripa) till öppet kalfjäll med stenskravel (fjällripa). Gärna i övergångszonen mellan skog och fjäll, kring 800–1 200 m ö.h. i södra Norge och lägre längre norrut.

Kännetecken

På sommaren brun med vita vingar. På vintern helt vit (dalripa) eller vit med svart stjärt (fjällripa).

Jakttips

Jaga med vinden i ansiktet så att hunden får bästa möjliga vittring. De första timmarna efter soluppgången är mest givande. Håll koll på lokala inventeringsrapporter för att bedöma beståndet.