Viltloven

Lov om jakt og fangst av vilt — lagen om jakt och fångst av vilt. Grunden för all norsk jaktlagstiftning.

Viltloven (lov om jakt og fangst av vilt), den norska viltlagen, är grunden för all jaktreglering i Norge. Lagen antogs 1981 och reglerar vem som får jaga, vad som får jagas och hur jakten ska bedrivas.

Huvudprincipen är att allt vilt är fredat om det inte har öppnats för jakt genom föreskrift. Jakttiderna måste fastställas aktivt för varje art. Arter utan fastställd jakttid är totalfredade.

Lagen slår fast att markägaren har ensamrätt till jakt och fångst på sin fastighet. Markägaren kan arrendera ut jakträtten, men den kan inte säljas separat från fastigheten.

Alla som jagar måste ha godkänd jegerprøve (den norska jägarexamen) och ha betalat jägaravgiften. För storvilt (hjortvilt) krävs dessutom licens från markägarna i valdet — den norska sammanslagna jaktenheten.

Viltloven fastställer också regler om human jakt. Viltet får inte utsättas för onödigt lidande, och jägaren är skyldig att göra eftersök om det finns anledning att tro att ett djur har skadats.

Lagen förvaltas av Landbruksdirektoratet, det norska lantbruksverket (från 2025, tidigare Miljødirektoratet), som fastställer föreskrifter om jakttider, jaktmetoder och förvaltning. Rovdjur förvaltas fortfarande av Miljødirektoratet.