Skottplatsundersökning

Hur du undersöker skottplatsen efter hår, blod och kulmärken för att bedöma träffen.

Skottplatsundersökningen är det första och viktigaste steget i varje eftersök. Efter att skottet avlossats ska jägaren märka ut skottplatsen exakt och undersöka den systematiskt efter tecken på träff.

Börja med att märka ut platsen där du stod när du sköt, och platsen där djuret stod. Använd GPS, kvistar, papper eller annat synligt material. Vänta sedan minst 20 till 30 minuter innan du går fram till skottplatsen, om inte djuret ligger synligt.

På skottplatsen letar du efter flera typer av tecken. Hår är det vanligaste fyndet. Långa, grova täckhår tyder på skrapskott. Korta, fina hår från buken tyder på bukträff. Vita hår från bringan kan tyda på träff i hjärt- och lungområdet.

Blod är det tydligaste tecknet. Ljust, skummande blod med luftbubblor tyder på lungskott. Det är en bra träff, och djuret har troligen inte gått långt. Mörkt, trögflytande blod tyder på lever- eller muskelträff. Grönaktig eller brunaktig vätska blandad med blod tyder på våmskott.

Kulmärken i marken kan berätta om kulans bana. Leta efter nedslag i jord, sten eller träd bakom platsen där djuret stod. Hittar du kulmärket kan du bedöma om kulan träffade djuret på vägen igenom.

Våminnehåll (halvsmält föda) på skottplatsen är ett säkert tecken på bukträff. Vid bukträff är det avgörande att vänta länge, minst 4 till 6 timmar, innan spåret följs. Ett bukskjutet djur som störs reser sig och flyr, och spårningen blir mycket svårare.

Dokumentera dina fynd. Ta bilder, notera tidpunkten och beskriv vad du hittade. Den informationen är värdefull för den eftersökshundförare som eventuellt kallas in.

Övning ger färdighet. Delta gärna i kurser i eftersök och skottplatsundersökning där du får se och känna på olika typer av hår, blod och tecken.