Hannoveansk viltspårhund

Tyngre schweisshund för eftersök på storvilt. Stark och uthållig spårhund.

Hannoveransk viltspårhund (hannoveransk schweisshund) är den äldsta av de tyska schweisshundraserna. Den är tyngre och kraftigare än den bayerska varianten, och utvecklades ursprungligen för spårning av storvilt som kronhjort och vildsvin i Tysklands stora skogar.

Rasen är en renodlad eftersöksspecialist. Nosen är enastående, och hunden kan följa blodspår som är över 24 timmar gamla under svåra förhållanden. Den arbetar långsamt, grundligt och systematiskt, och ger inte lätt upp ett spår.

Den hannoveranska viltspårhunden används i Skandinavien främst vid eftersök på älg och kronhjort. Den tyngre kroppsbyggnaden ger uthållighet på långa spår i tung terräng, men gör den något långsammare än den bayerska rasen i brant fjällterräng.

Att träna en eftersökshund är ett långsiktigt projekt. Grunden läggs med spårträning på konstgjorda blodspår med stigande svårighetsgrad. Valpen lär sig att följa bloddropparna med låg nos och belönas när den hittar viltdelen i slutet av spåret. Gradvis ökas spårets längd, ålder och komplexitet.

Temperamentet är lugnt och stabilt, men med stark vilja. Rasen är ingen typisk familjehund. Den kräver en aktiv ägare med jaktintresse. Utan meningsfullt arbete kan den bli destruktiv.

Schweissprovet är det formella kravet för godkännande som eftersökshund. Provet varierar något mellan länder, men testar alltid hundens förmåga att följa ett gammalt blodspår över en bestämd sträcka. Hundens uppförande och samarbete med föraren bedöms också.

Många eftersöksringar i Norge och Sverige använder hannoveransk viltspårhund som sin primära ras. Eftersök är lagstadgat vid storviltjakt i de flesta skandinaviska länder, och behovet av skickliga eftersöksekipage är stort.