Burfångst

Fångst med burfällor för mink, mård, hermelin och andra smårovdjur.

Burfångst är fångst med fällor där djuret fångas levande i en bur. Metoden används mycket för mink, mård och hermelin, och är ofta den enklaste starten för nya fångstmän.

En burfälla är byggd som en nätbur med en eller två ingångar. Djuret lockas in av åtel eller lukt, och när det trampar på en utlösarplatta eller drar i åteln stängs dörren bakom det. Djuret hålls instängt tills fångstmannen kommer för att vittja.

Fördelen med burfångst är att fällan inte skadar djuret. Om fel art fångas – till exempel en katt – kan djuret släppas fritt utan skada. Det gör burfällor särskilt lämpliga nära bebyggelse.

Placeringen avgör om du lyckas. Minkfällor sätts längs bäckar, åstränder, sjökanter och stenrösen där minken rör sig. Mårdfällor placeras gärna i träd eller på tak av byggnader, där mården har sina fasta växlar. Hermelinfällor sätts i stenrösen och längs stenmurar.

Åteln varierar med arten. Fisk och fiskrester är effektivt för mink. Ägg och köttrester lockar mård. Hermelinen dras till möss och smågnagare. Många fångstmän experimenterar med olika åtlar för att hitta vad som fungerar bäst lokalt.

Kravet på vittjning av burfällor är strängt. I de flesta skandinaviska länder ska burfällor vittjas dagligen. Ett djur som sitter fångat i en bur blir stressat, och snabb hantering är nödvändig. Elektronisk fällavisering som skickar sms när fällan löser ut gör vittjningen effektivare.

Avlivning av djur som fångats i burfälla ska ske humant och snabbt. Kontrollera lokala regler för godkända avlivningsmetoder.

Burfångst är ett bra sätt att börja med fällfångst. Investeringen är låg, risken för bifångst är hanterbar, och metoden ger god insikt i viltets beteende.