Slagfällor

Slagfällor av Conibear-typ. Krav på slagkraft, placering och godkännande.

Slagfällor avlivar djuret omedelbart genom ett kraftigt slag mot nacke eller bröstkorg. Den mest kända typen är Conibear-fällan (uppkallad efter den kanadensiske uppfinnaren Frank Conibear), som finns i flera storlekar anpassade till olika arter.

Principen är enkel: djuret passerar genom en öppning där två byglar slår ihop med stor kraft. Träffpunkten är konstruerad för att träffa nack- och huvudpartiet och ge omedelbar död. Moderna slagfällor som Goodnature A24 använder en CO2-patron för att driva slagmekanismen och kan lösa ut flera gånger utan att gillras om.

Slagfällor kräver noggrann placering. Fällan måste stå så att djuret passerar genom den i rätt position. Fel placering kan leda till träff på fel kroppsdel, vilket inte ger omedelbar avlivning. Kunskap och erfarenhet är nödvändiga.

Godkännandet av slagfällor varierar mellan länder. I Norge för Landbruksdirektoratet, den norska jordbruksmyndigheten, en lista över godkända fälltyper. Fällan måste uppfylla krav på slagkraft, hastighet och träffsäkerhet. Fällor som inte är godkända är olagliga att använda.

Fällans storlek anpassas till arten. Små slagfällor (motsvarande Conibear 110) används för hermelin och liknande. Mellanstora (Conibear 160) för mink och mård. Stora slagfällor (Conibear 220 och uppåt) för bäver och grävling.

Slagfällor kan placeras i fångstlådor som styr in djuret i fällan och skyddar mot oavsiktlig utlösning. Fångstlådan hindrar också barn, hundar eller andra djur från att lösa ut fällan. I många områden är fångstlåda obligatorisk.

Vittjning av slagfällor krävs, men intervallen kan vara något längre än för burfällor eftersom djuret avlivas omedelbart. Elektronisk fällavisering gör vittjningen effektivare och säkrar att fångsten registreras snabbt.

Slagfällor är den effektivaste fälltypen för kontroll av smårovdjur och främmande arter, och används i stor skala längs norska kusten för minkbekämpning.