Rävfälla

Levandefångst av räv med rävfälla. Placering, åtling och vittjning.

En rävfälla för levandefångst – på norska «revebås» – är en stor burfälla byggd för att fånga räv levande. Metoden används för att reglera rävstammen i områden där räven tar lamm, ren eller markhäckande fåglar.

En typisk rävfälla är en kraftig konstruktion av trä eller metall, gärna 1,5 till 2 meter lång, med en falldörr som löser ut av en trampmekanism eller en åtelutlösare inne i fällan. Räven lockas in av åtel och fångas när dörren faller ner bakom den.

Placeringen avgör hur det går. Fällan bör sättas där räven rör sig regelbundet: längs stigar, vid kända växlar, nära lyor eller vid åtelplatser. Föråtling – att lägga ut åtel utan att gillra fällan – i några dagar innan fångsten börjar ökar chanserna mycket.

Åtel för rävfälla kan vara slaktavfall, fiskrester, hundfoder eller kommersiell rävåtel. Räven är nyfiken och allätande, men också försiktig. En fälla som luktar starkt av människa eller främmande material kan skrämma bort räven. Låt fällan stå ute en tid innan du tar den i bruk.

Kravet på vittjning är dagligt. En räv i en fälla blir stressad, och lång väntetid är oacceptabelt. Elektronisk avisering (sms när fällan löser ut) gör vittjningen enklare och säkrar snabb respons.

Avlivning av räv som fångats i fällan ska ske snabbt och humant. I de flesta länder krävs att avlivningen sker med skjutvapen, och att djuret avlivas så snabbt som möjligt efter att fångsten upptäckts.

Rävfällan är särskilt användbar nära bebyggelse eller betesmark där andra jaktmetoder är opraktiska eller förbjudna. Många fårbönder använder rävfällor som en del av förebyggande åtgärder mot förlust av lamm.

Regelverket varierar mellan länder och regioner. I Norge regleras användningen genom den norska fångstföreskriften, och det krävs betald jegeravgift – den norska årliga statliga jaktavgiften – och ofta markägarens tillstånd. Kontrollera alltid lokala bestämmelser.